Berätta lite om dig själv.
Producent för The Swedish ELO Tribute Show. Jag är född i Skåne, uppvuxen i Falköping och flyttade till Karlstad 1984 för att gå lärarutbildningen. Jag bor sedan 25 år på Hammarö, är gift med Annelise och har två döttrar som alla är med i Electric Light Choir. Förutom att syssla med musik och scenkonst även på fritiden har jag enligt omgivningen ett för stort idrottsintresse ibland, heja Degerfors!
Hur ser din musikaliska bakgrund ut?
1985 var jag med och bildade Sällskapet CMB som jag var körledare för i 22 år och sedan 2005 leder jag Sångföreningen Manhem. 2006 spelades ”The Show Must Go On” på Scalateatern, en totalsuccé med hela 15 föreställningar. Detta gav mersmak och 2008 gick startskottet för otaliga föreställningar med Johan Boding & Night of Queen. För två år sedan började arbetet med att skapa en ny ”Tribute”, denna gång med fokus på mina ungdomsidoler under 70-talet. Resultatet kan ni ta del av till veckan då ELO hyllas fullt ut!
Vad är det bästa med ditt jobb som arrangör och producent?
Att få jobba över tid med ett projekt och gå från dröm till färdig föreställning där förhoppningsvis både medverkande och publik får en kväll att njuta av och minnas. Att få möta kreativa och positiva människor som ger energi.
Vilket är ditt bästa scenminne?
Svår fråga, men jag brukar lyfta fram när jag såg ELO i Scandinavium 1978 och blev helt golvad av dels musiken men också av alla visuella effekter. Samt när jag 1996 upplevde ”Kristina från Duvemåla” i Malmö och hörde Helen Sjöholm för första gången.