Att lyssna på Anna Ternheims musik är som att i kika in i en annan värld genom en dörr någon lämnat på glänt. Hennes röst, med en klang av vackert bruten engelska leder oss genom en karg och kärv ljudvärld där skuggorna breder ut sig.

Även om det på papperet ser ut som en rimlig klassificering, är singer/songwriter en både felaktig och otillräcklig beskrivning av Anna Ternheim som artist. Det är någonting i det allvarliga tilltalet som gör skillnaden. Känslan av att det hon förmedlar är något större än att bara sjunga lite låtar hon skrivit. Att sångerna laddats med något få andra har tillgång att använda sig av.

Det är väldigt sällan man stöter på en artist med en så tydlig och säker vision. Anna Ternheims musik kan vara sorgsen, för att inte säga svartsynt – utan att hemfalla åt bitterhet. Där melankoli ibland bara används som ett estetiskt grepp bland andra är den hos Ternheim påträngande och oerhört vacker.

Hennes talang har inte gått obelönad. Hon har hyllats av pressen, samlat en hängiven skara fans och prisats i P3-Guld, på Grammisgalan och nått framgångar på Trackslistan med låtar som ”To be gone”, ”Shoreline” och ”My secret”.

Karlstad CCC